Det pågår någon form av bakvänd kapprustning bland VM:s förhandsgiganter.
Jag höll Tyskland som knapp favorit inför det här mästerskapet.
För två dryga veckor sedan gick Michael Ballacks fotled av och Tysklands lagkapten hann inte mer än säga ”scheiße” innan Englands tillförordnade dito Rio Ferdinand, i ett uppenbart infall av solidaritet med tyskarna, sabbade sitt knä och fick sin VM-dröm sargad.
Didier Drogba blev inspirerad och drog på sig en armbågsskada som gör att han är ytterst osäker till spel och för att inte Sven-Göran Eriksson ska känna sig förfördelad i det svensk-afrikanska lägret meddelade Nigerias John Obi Mikel att han också skippar festen i år.

I det läget vet jag inte om jag hade gått ut på en fotbollsplan om jag tillhörde huvudfigurerna i något av VM:s  favoritlag. Bert van Marwijk verkar ha tänkt samma sak i dag när han ställde ut sitt Holland mot Ungern, men i andra halvlek fick vidskepelsen tydligen ge vika.
Det skulle den inte ha gjort.
In byttes Arjen Robben och två mål senare från Bayern München-bombarens fötter föll han för grupptrycket.

Jogi Löw har ju haft några veckor på sig att snickra om lagbygget utefter de nya omständigheterna. Svennis och Lars-Roland har väl haft ungefär samma tidsram att gräva runt i verktygslådan och se vad de har att röra sig med överhuvudtaget.
Fabio Capello kan säkert lappa ihop en försvarslinje utan Ferdinand, även om det innebär ett moraliskt tapp för John Terry och hans homies i försvarslinjen (nu tycks ju ioförsig inte ”moral” vara Terrys viktigaste ledord på arbetsplatsen, men ni hajar).
Holland hade behövt Robben i VM, men de överlever utan honom.

Elfenbenskusten utan Didier Drogba är en annan femma. Om Elfenbenskusten nu någonsin var en femma är de, utan Drogba, en svag tvåa.
Jag säger inte att vi ska överdramatisera det hela. Jag säger bara att vissa personer är bärande för vissa berättelser.
Nya Testamentet hade säkert varit en läsvärd bok oavsett, men den hade sålt sämre utan Jesus medverkan. På samma sätt hade Beckfilmerna hade varit mindre intressanta utan Martin Beck i huvudrollen (om det nu är möjligt, det kan jag ioförsig inte ta gift på).

Det här skulle bli Didier Drogbas VM och det finns få jag unnar att få spela turneringen på hemmakontinenten så mycket som honom.

Send me your condoleances! Foto: Drogbas hemsida.

Men visst, vi har en vinnare i skadeträsket, i det lag som haft mest tid på sig att göra om och göra rätt inför VM-starten mot Australien den 13 juni.
Tyskland känns som en stekhet guldkandidat igen.

Andra artiklar som kan vara intressanta:

1. Det är ni som är de konstiga – det är jag som är normal
2. Iker Casillas och intervjun som aldrig lyfte
3. I skuggan av VM